Att vara hes är ett otyg..

Efter att ha trotsat hesheten i helgen och varit på Kulla en sväng både lördag och söndag så har jag nu pratat (läs kraxat) med sjukvårdsupplysningen... som jag redan misstänkte innan samtalet så fick jag order om att vara tyst om jag vill att stämbanden ska bli glada igen.

Kvinnan jag pratade med skrattade rått åt mig när jag sa att jag ju är pigg som en mört och vill åka skidor! Jag får alltså inte träna eller prata den närmsta tiden. Inflamation på stämbanden och efterföljande rethosta är som tur är inget smittsamt så ni behöver inte vara rädda för mig..

Övar på den ädla konsten att vara tyst på jobbet i dag - hur svårt kan det vara tänkte jag när jag laddad med block och penna gick jag ut på fikat.. Vet ni hur sakta det går att skriva saker? Övriga i sällskapet har hunnit byta samtalsämne tre gånger innan jag krafsat ner vad jag vill säga.. detta blir en prövning! ;)